Mina underbara hästar

Jag vill göra allt för de och så kan jag inte göra någonting. Så fort jag kommit igång med Timon så blev jag sjuk. Var frisk en dag och sedan sjuk igen. Det enda hopp jag har är att det kommer gå!

Före jul var Timon mycket spänd i ridhuset. Och jag hjälpte inte honom direkt genom att skritta på korta tyglar. Istället blev resultatet att jag hela tiden bekräftade att det var farligt! Efter några veckors vila började jag om istället. De första gångerna jag var i ridhuset gick jag med honom. Fick skola honom en del eftersom han gärna trampar in i min personliga space. När han var avslappnad och utifrån min tolkning var nöjd med situationen gick vi hem. När vi hade gjort detta vid tre tillfällen började jag skritta honom. När vi kom till ridhuset gick jag först med honom tills han verkade nöjd. Sedan satt jag upp och skrittade på långa tyglar. Gjorde halt vid "läskiga" ställen och så fort han slappnade av lite skrittade vi framåt igen. Första dagen skrittade jag bara en liten stund och ökade på det varje dag. Dag 4 skrittade vi en halvtimme och han verkade tycka det var skönt och skrittade på med framåtbjudning! Reagerade någon gång på ljud utanför ridhuset och jag reagerade direkt men tog inte i tygeln utan vi skrittade bara på. Jag måste ge honom förtroende! Jag kan inte handla efter vad han gjorde för 10 år sedan (och som verkligen kunde ha undvikits om jag hade haft kunskapen). Det är så viktigt att varje steg fungerar hundraprocentigt innan vi går vidare. Då får vi hästar som kan lita på oss människor och trivs med vad som händer.

Timon är nu 15 år. För tio år sedan var målet att komma ut på tävlingsbanan. Vi har fortfarande inte kommit dit. Mycket hinder på vägen på grund av brist på kunskap. Jag har också insett vilken press det kan bli på både häst och ryttare att vara tävlingsaktiv. Det gäller att göra det som varje häst tycker är roligt.

Jag har tre hästar, tre helt olika hästar som är i olika faser i livet. Pippi gillar att komma iväg och gör oftast bättre jobb borta än hemma och säger JA till transporten. Timon är mer tveksam till nya platser och säger KANSKE till transporten. Catalina är just nu mycket på och nyfiken på livet och kan lätt ramla in i saker och säger HOPPSAN. Dessa tre olika individer går inte att stoppa in i ett och samma träningsprogram. De är olika och uppskattar olika saker. Detta måste jag utgå ifrån när vi jobbar tillsammans. Det gäller att LYSSNA på hästarna för de är expert på sig själva och vet hur de vill ha det.

Lite tankar från en mycket frustrerad människa men snart är våren här och vi har överlevt ännu en vinter!

20 feb 2014

Comments powered by Disqus
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)